slow dancing
Or listened to the rain slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
Do you run through each day on the fly?
When you ask how are you?
Do you hear the reply?
When the day is done do you lie in your bed.
With the next hundred chores running through your head?
You'd better slow down,
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
Ever told your child, we'll do it tomorrow?
And in your haste, not see his sorrow?
Ever lost touch, let a good friendship die.
Cause you never had time to call and say,'Hi'.
You'd better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
When you run so fast to get somewhere.
You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift....Thrown away.
Life is not a race.
Do take it slower.
Hear the music.
Before the song is over.
bort från kalla sverige
Nu kan inte man låta bli att frysa hemma heller. Gårdagen var hemsk, här
i allafall. Det var så sjukt kallt! Hoppas det här året blir fyllt med resor och besök
av olika länder. Helst sådana som man inte har vart och besökt. Jag vill verkligen
åka till England och det ska jag kanske under sport eller påsklovet. Håll tummarna!
Men tror bara att det blir för en helg eller något. Då ska jag fan till Primark och Starbucks!
Sen diskuterade jag och mamma om jag skulle åka tillbaka till USA i sommar.
Tror inte att det är så stor chans att jag åker i år igen, men ändå så finns idén där.
Åh vill tillbaka. Den 24e april blir det ju Rom med klassen också! Det verkar som att det
första havlåret av 2009 ser bra ut. Hoppas det här året blir bättre än 2008. Vi hörs!
nytt år - nya tag
Inatt börjar ju vårat nya år. Tiden har som vanligt gått super-superfort.
Och det är alltid lika läskigt. Man hinner liksom inte med. Hmm.. Ska man
också göra några nyårslöften eller? Är inte så bra på sådant, men jag gör
ett försök! I år ska jag förhoppningsvis:
- Träna mer
- Försöka göra något nytt varje dag
- Göra sådant som jag tycker om att göra
- Bli en bättre förebild för mina småsyskon
- Hjälpa
Konstiga nyårslöften, men varje löfte har en innebörd och de är bra löften. För mig.
Jag hoppas att jag kan fullfölja de. Jag ska göra mitt bästa iaf. Lycka till med era löften.
mona lisas leende
älskar att se på filmer. Bara det faktum att kunna försvinna in i en helt okänd och
annorlunda värld, även om det bara är för ett par timmar. Drama och komedi film
är nog min favorit genre, gärna blandade. Är inte ett stort fan av pang-pang rullar.
Den som jag såg på nysst var Mona Lisas Leende med bl.a. Julia Roberts på 3an.
Tyckte om filmen, även fast det inte hände världens grejjer. Det var liksom mer
verkligt än vanliga filmer. Jag tycker ni ska se den. Filmen behandlade ämnet om
hur kvinnor ska vara och samhällets syn på kvinnor. Eftersom att detta var under
50-talet så var synen på kvinnor självklart annorlunda än idag och kvinnan skulle
helst vara gift och stanna hemma med barnen. Och jag tycker att, även fast vi har
kommit väldigt lång, så är standarden och normen fortfarande likadan. Det här
påminde mig om en vetenskaplig rapport som jag skrev nyligen om de olika köns-
rollerna i samhället, om de var gentiska eller inte. Tänk att även från dagis, och
ännu tidigare än det, t.o.m. när vi är ett foster så är det skillnad. Om barnet sparkar
mycket och hårt säger man att det är en pojke. I dagis är det konstigt om flickan
leker med traktorer och bilar, och tvärtom. Det är såna här separering som skapar
osäkerheten i flickor (främst) och som senare ska tas med i vuxenlivet. Pojkar blir
lärda att vara framåt och starka, medans flickan helst ska vara tystlåten och lugn.
Jag ska göra allt i min makt (om jag förhoppningsvis skaffar några) så att mina
egna barn slipper känna klyftan mellan de själva och det andra könet, för det sista
jag vill är ju att de känner att de har mindre rätt till vad det än handlar om.
om du hade en månad kvar att leva
Såg ni filmen som gick på 4an för ett par timmar sen? Den hette Last Holiday och
handlade kort och gott om en kvinna som får reda på att hon har en dödlig sjuktdom
och kommer att dö om 3 veckor. Hon gör då under den här tiden allt som hon lät bli
att göra under sitt tråkiga och försiktiga liv, så som att bo på ett lyxigt hotell i Prag,
hoppas basejumping och testa snowboarding.
Vad skulle ni ha gjort om ni fick reda på att ni hade knappt en månad kvar att leva?
Tänk att få ett exakt datum på sin död. Jag tycker att tanken är jätteläskig. Självklart
skulle jag försöka ha så roligt som möjligt under den här tiden och omringa mig
med människor jag älskade. Jag kan verkligen inte tänka mig tanken att jag vet
exakt när jag skulle dö, det är enklare att inte veta för då kan man lätt börja grubbla
och tänka på vad man har gjort. Men å andra sidan kan det vara lite enklare på så
sätt att man hinner göra sådant man annars inte skulle gjort, man skulle hinna ha
en sista tid då man gör det bästa av situationen. För tänk att man är döende och
vet att man inte har gjort ett piss utav sitt liv. Att man inte har gjort något av det man
ville göra, aldrig har älskat någon. Läskigt va? Man ska alltså försöka leva som att
varje dag är ens sista.
Några av mina väldigt många drömdestinationer, som jag förhoppningsvis kommer
att uppleva innan jag dör, är:
New York City aka The Big Apple
Fiji
Skottland
Paris
Amazonas
skrämd till vettet
Jag hatar fyrverkerier, jag är helt panikslagen på nyårsafton eftersom att jag
alltid har en gnagande känsla av att de ska träffa mig. Som tur är har detta inte
skett ännu. Därför brukar jag undvika att gå ut vid klockslaget.. Ja, ni hörde mig,
jag brukar stanna hemma då eftersom att jag är så sjukt skraj. Men det här året
ska jag banne mig ut. Jag är ingen feg jävla kärring! Hoppas bara inte jag förlorar
ett finger eller två..
your still a part of everything i do
- Jag ogillar clowner och fåglar.
- Jag hatar att jag litar på människor så fort.
- Ibland när jag inte gråtit på länge, gråter jag ut i duschen.
- Jag har aldrig varit kär.
- Jag drömmer ofta att jag gifter mig med kändisar.
- Jag har lätt att se ner på människor.
- Jag hatar när någon är bättre än mig.
- Jag överanalyserar allt.
- Jag är sämst på självdisciplin.
- Jag är livrädd över att någon någon i familjen ska dö.
Där har ni tio viktig och oviktig fakta om mig. Ibland behöver man lätta på hjärtat.
people are puppets, held together with strings
Familj är en komplicerad sak. De ska vara de man känner mest av alla, de man ska
komma mest överrens med. Ibland vill man bara strypa vissa familjemedlemmar. Oh.
Som jag så många gånger förut har tjatat om så är min familj det som jag värderar
mest av allt i världen, men ibland går det inte att förstå hur de tänker och fattar inte hur
och varför de agerar som de gör. Jag blir sjukt frustrerad. Jag är en person som har
rätt så mycket överseende och jag försöker ofta sätta mig in i andra personers skor
och se saken från deras perspektiv. Men varför hacka på mig? Vad har jag någonsin
gjort dig? Ibland kan du vara min allra bästa vän och ibland känner jag inte dig alls.
Sluta använda din jävla makt till onda handlingar, den enda som skadas i slutändan
är du. Och jag förstås. Blä, hatar mitt liv ibland.
jag är en marionett där du håller trådarna
allt för? Som man liksom har ett speciellt band med? För mig är den personen mormor.
Hon är egentligen inte som andra somaliska mormödrar (?). Jag har för mig att de flesta
andra inte är så frisinnade och roliga, lite gammaldags helt enkelt. Men så är inte saken
med henne. Hon är den mest roliga och intelligenta människa jag känner. Självfallet finns
det stunder då man inte alltid håller med varandra, men så är det ju med alla. Vi kan tjaffsa
och sedan bli vänner igen, no hard feelings liksom. Det bästa är nog ändå när hon håller
på att baka för oss samtidigt som hon berättar om sitt liv, sin ungdom, sitt livs kärlek.
Man sitter där helt fascinerad och det kan vara samma historia som hon har berätta fem
gånger innan, de är alltid lika roliga att höra.
Sen är det så att hon börjar bli gammal och man vet att hon inte alltid kommer finnas där.
Det är så smärtsamt att se de tecken som börjar komma när man börjar bli äldre. Med
medicinerna och glömskan som smyger på då och då. Men man ska inte älta de sakerna.
Gör det bästa av det du har, helt plötsligt finns det inte längre.
please believe in me
när jag sitter här i mitt pluggande så kommer jag att tänka på lite saker. har tänkt och saknat
usa resan under hela dagen idag. har tänkt på så sjukt mycket på dt att dt nästan gör ont.
jag har inte haft så roligt någonstans som jag har haft där. jag hoppas verkligen att dt inte tar
tio år igen innan jag åker tillbaka dit. allt med usa är faktiskt helt underbart när man är där.
av någon konstig anledning kommer jag mest ihåg när jag brukade sitta på verandan med
min kusin och bara snacka tills dt blev mörkt och eldflugorna brukade komma fram och dt
var fortfarande varmt medan man satt där och bara hade kul. när vi var vakna tills fem på
morgonen med de äldre kusinerna och snackade och skrattade tills vi råkade väcka de
äldre. dt är så obeskrivligt hur roligt jag hade. vill bara tillbaka!
everyday is a fresh start
hej igen gott folk. älskar verkligen min kära blogg just nu. känns som mitt barn eller något sådant.
är ju helt besatt av den! hade nysst en konversation med yas på msn, hon hade tydligen tagit
ledig från skolan för att bara ta dt lugnt och bara få njuta av livet. dt låter kanske lite konstigt när
jag säger dt, men hon har gjort massa skönt som man annars inte hinner med. vill också bara
göra saker helt impulsivt, inte utgå från nåt äckligt schema. jag vill göra vad jag känner för. när
jag vill. fattar ni vad jag menar? dt är ju en sån makt i att kunna göra vad som faller in på en exakt
när du vill. jag blev så sjukt inspirerad av henne, jag ska fan börja bli som du! tack för snacket
söta du! på måndag får du berätta mer om dina tips för mer njutning i livet.
nu ska jag se på criminal minds.. imorrn väntar en tuff dag. ha en underbar kväll så hörs vi
förhoppningsvis imorgon kära ni. adios y beso!
girl indeed i can run it, run it
dt blir nog inget plugg idag. jag orkar helt enkelt inte .. jag önskar jag hade en talang.
så att jag helt kunde förlita mig på dt istället för att spendera åtskilliga timmar i ett
ruttet klassrum. tänk om jag kunde vara som chris brown. kunde dansa, sjunga och
vara allmänt snygg och ta mig in i branchen på så sätt. behöver aldrig mer plugga.
ever again. gaah vill också! så att jag istället kunde luta mig tillbaka med mina flera
miljoner kronor. jag vill vara chris brown. 
don't nobody knows my troubles but God
99 år gammal eller om du dör imorgon. jag har ofta tänkt på livet efter döden.
alltså dt är inte själva döden jag är rädd för. dt är vart jag hamnar som jag verkligen
blir skrämd till vettet för. min tro säger att om du är en god muslim och gör dt som
är rätt kommer du komma till himlen. jag hoppas innerligt att jag och att alla kommer
dit för den delen. jag kan inte tänka mig ett evigt liv i helvete.
förresten; sa inte jag att dt var ngt skumt med vädret? dt är nog en storm på G.
just like old times
under hela resan till husby om skolan och alla lärare vi gillade/ogillade och alla de
elever som gick med oss, allt vi hittade på. dt var sjukt roligt att bara snacka på om
husbyskolan som vi båda lämnat bakom oss. faktum är att jag har saknat min förra
skola något enormt. självklart är dt jätteskönt att få gå vidare, men dt finns delar man
saknar. t.ex. så är man inte lika öppen med alla på THG som man var där, alla kände
alla och alla var så sjukt glada. hela tiden! vill bara tillbaka dit igen .. få vara med de
man brukade vara med och ha lika roligt som vi alltid brukade. just like old times.
ge mig sommar
om dt ska vara kyligt och äckligt mörkt kan dt väl åtminstone snöa! så vi får lite ljus.
första snön är alltid vackrast. när dt har vart helt grått och mörkt och sen helt plötsligt
morgonen därpå så är dt vitt, överallt! vill ha snö. så jag kan åka pulka och stjärtlapp.
hahaha. drömde inatt om att dt snöade jättemycket. gigantiska snöflingor.
utsikt fr. min balkong.
en läxa i självförtroende som håller livet ut
som går på tv älskar made! programmet går ut på att en high school elev (oftast)
som inte är nöjd med sig själv/tillvaron ska sörsöka göra sig till dt den vill bli.
okej jag förklarar konstigt, men t.ex. en nörd som bara pluggar och är extremt blyg
ska "komma ut från sitt skal" och bli något som är mycket mer självsäker och som
är helt olik sitt vanlig jag. t.ex. balens kung. get it? alright. men dt jag menar är att
jag älskar sådan program med happy endings och en liten lesson i självsäkerhet.
du kan nämligen bli vad du vill bara du försöker och verkligen vill!
kolla på made, den går på mtv varje vardag klockan 6. du kanske lär dig något.
have the courage to live
den senaste tiden. man börjar inse vilka som är äkta vänner och inte. man kan faktiskt inte lita
på någon. helt ärligt. men men. livet går vidare, och vi lever ju iaf ellerhur? gör dt bästa av dagen.
har precis kommit hem från en minnestund i reactor för den avlidne Ahmed "Romario" Ibrahim.
Gud vaka över hans själv, jag hoppas han kommer till en bättre plats. dt hela är så läskigt.
dt var så fin och vacker energi på reactor, dt är jättefint vad de gjorde för honom och de andra
skadade. dt var jättemycket människor där och vi bad för honom och sedan var vi där en stund
bara för att minnas honom. dt var vackert. alla slags människor var där, och även de som man
alltid ser som skojare och som man inte tar lika seriöst, var så fridfulla och deras tankar var
hos honom. jag hoppas dt gå bra för hans familj och att vi, på något vis, hjälpte till och lättade.
vi hörs när vi hörs, ta hand om er!
i don't want to speak about it
ungefär såhär låter dt i mitt huvud: varför gjorde du inte dt här? varför gick du inte dit? varför
var du så lat? .. samma visa varje söndag. man har inte allt under kontroll känns dt som.
och jag hatar att inte ha allt under kontroll. jag skulle inte kalla mig själv för ett kontrollfrek,
dt är väl en sån som måste ta hand om alla/allt? nejnej, mina problem bara. hahaha.
nu har jag iaf käkat frukost, tagit en dusch och nu ska jag börja städa lite. efter dt är dt läxor,
sedan blir dt lunch ute med familjen. alltid lika kul. vet ni varför jag gillar att vara med familjen
så mycket? med de behöver man inte ha en fasad, man kan vara sig själv. alla känner varann
mycket nog att man inte behöver spela något. alla har liksom en roll i en familj, och även om
man skulle komma i kläm med varann vet man att man kommer bli sams. vi är liksom stuck
togheter forever. :)
igår fick jag reda på att en ung kille hade avlidigt, ska inte nämna några namn, men jag känner
liksom hans familj och jag vet vem han är. han var kompis till min storebror och han var i
kista tidningen för ett par dagar sedan och presenterades som "dt nya stjärnskottet i husby".
sen igår lördags, om jag inte har fel, så blev han knivhuggen och dog. detaljer behöver vi inte
gå in på här, dt var för hemskt kan jag berätta. blir så ledsen när sånt händer. stackars familjen.
med detta vill jag bara påminnar er: minns att ni kommer dö, momento mori. gör dt bästa av
livet, hys inga agg, ta hand om era käraste och gör sådant som ni verkligen älskar. ta hand om er!
gaaaaaaah
facebook är dt värsta tidsförtdrivet jag vet .. så irriterande och meningslöst! bli inte medlem
om du inte är dt. du kommer bli stuck i facebookträsket. och im telling you, dt är svårt att ta
sig ut! haha hann inte plugga, får ta och göra dt ikväll. nu ska jag klä på mig. vi hörs!
OK, såhär illa är dt nog inte ..
god morgon, god middag, god kväll.
sitter här nu med en inpackning för håret med en lite udda ingrediens, tänker dock inte berätta vad
den innehåller exakt. den ska iaf fixa till håret lite och få tillbaka "dess naturliga lyster". cut the crap,
mamma tvingade mig ha den. men lite ska man väl ta hand om sig? om jag fick bestämma så
skulle jag inte behöva göra ett piss i att klä upp mig, måla naglar och allt sånt där. skulle trallat
runt i mina mjukisbrallor 24/7 om jag kunde. kan och kan, klart jag kan om jag vill, men ändå kan
jag inte. konstigt? nä, egentligen inte. jag känner att jag klär upp mig, men gör dt för min egen skull.
skulle känna mig som en lodis om jag gick omkring med mjukis varje dag. men ändå är jag inte
typen som vaknar upp en timme tidigare för att platta hår, sminka sig och hitta den perfekta outfiten.
jag pallar helt enkelt inte, och för att tala sanning så skulle jag nog inte heller göra dt om jag orkade.
sån är inte jag, jag trivs helt enkelt inte i kilon av smink. man ska ju kunna se mitt ansikte, och jag
har helt eneklt inget att dölja. har du? självklart tar man sig tiden då och då till att göra sig extra fin.
tänk om jag skulle sminka mig såhär mycket varje dag?
