Vad mycket film det blev de här senaste dagarna, har börjat inse hur mycket jag
älskar att se på filmer. Bara det faktum att kunna försvinna in i en helt okänd och
annorlunda värld, även om det bara är för ett par timmar. Drama och komedi film
är nog min favorit genre, gärna blandade. Är inte ett stort fan av pang-pang rullar.

Den som jag såg på nysst var Mona Lisas Leende med bl.a. Julia Roberts på 3an.
Tyckte om filmen, även fast det inte hände världens grejjer. Det var liksom mer
verkligt än vanliga filmer. Jag tycker ni ska se den. Filmen behandlade ämnet om
hur kvinnor ska vara och samhällets syn på kvinnor. Eftersom att detta var under
50-talet så var synen på kvinnor självklart annorlunda än idag och kvinnan skulle
helst vara gift och stanna hemma med barnen. Och jag tycker att, även fast vi har
kommit väldigt lång, så är standarden och normen fortfarande likadan. Det här
påminde mig om en vetenskaplig rapport som jag skrev nyligen om de olika köns-
rollerna i samhället, om de var gentiska eller inte. Tänk att även från dagis, och
ännu tidigare än det, t.o.m. när vi är ett foster så är det skillnad. Om barnet sparkar
mycket och hårt säger man att det är en pojke. I dagis är det konstigt om flickan
leker med traktorer och bilar, och tvärtom. Det är såna här separering som skapar
osäkerheten i flickor (främst) och som senare ska tas med i vuxenlivet. Pojkar blir
lärda att vara framåt och starka, medans flickan helst ska vara tystlåten och lugn.

Jag ska göra allt i min makt (om jag förhoppningsvis skaffar några) så att mina
egna barn slipper känna klyftan mellan de själva och det andra könet, för det sista
jag vill är ju att de känner att de har mindre rätt till vad det än handlar om.