Alla har väl någon i släkten/familjen som man är extra nära med? Som man kan berätta
allt för? Som man liksom har ett speciellt band med? För mig är den personen mormor.
Hon är egentligen inte som andra somaliska mormödrar (?). Jag har för mig att de flesta
andra inte är så frisinnade och roliga, lite gammaldags helt enkelt. Men så är inte saken 
med henne. Hon är den mest roliga och intelligenta människa jag känner. Självfallet finns 
det stunder då man inte alltid håller med varandra, men så är det ju med alla. Vi kan tjaffsa
och sedan bli vänner igen, no hard feelings liksom. Det bästa är nog ändå när hon håller 
på att baka för oss samtidigt som hon berättar om sitt liv, sin ungdom, sitt livs kärlek.  
Man sitter där helt fascinerad och det kan vara samma historia som hon har berätta fem
gånger innan, de är alltid lika roliga att höra.

Sen är det så att hon börjar bli gammal och man vet att hon inte alltid kommer finnas där.
Det är så smärtsamt att se de tecken som börjar komma när man börjar bli äldre. Med
medicinerna och glömskan som smyger på då och då. Men man ska inte älta de sakerna.
Gör det bästa av det du har, helt plötsligt finns det inte längre.