läste mulki's blogg och hon skrev ett inlägg om livet och hur man tror dt ser ut i framtiden.
jag tänker konstant på framtiden. jag tror nämligen att allt du gör formar dig och allt händer
för en anledning. jag läntar tills jag flyttar hemifrån och skaffar något som är eget, bara mitt.
och när man träffar "den rätta", om dt ens finns något som heter så. när man ska stadga sig,
skaffa barn och hela köret .. wow. tiden går snabbt, dt vet jag. och plötsligt är man där;
gammal, skrynklig och inväntar den eviga vilan. tänk att då se tillbaka på sitt liv och känna
att man inte har åstadkommit något. hela ens liv har vart tomt och liksom ihåligt.
den känslan tror jag är bland den värsta som finns. jag vill kunna se tillbaka på livet och
vara nöjd. jag vill kunna skratta med mina barnbarn och ge de saft med bullar.

jag älskar min familj och de är dt bästa jag har, missförstå mig inte, men jag längtar såå
tills jag lämnar "boet". dt är först då jag kan få min verkliga identitet. låter asskumt.